Dryopteris cycadina – utvald för sin skönhet och tålighet.
För 30:e året i rad har Årets perenn utsetts, och jubileumsåret 2026 går utmärkelsen till den livfulla och tåliga ormbunken lurvbräken, Dryopteris cycadina. Med sin frodiga grönska, robusta karaktär och mångsidighet är den ett självklart val för naturlika planteringar. Läs mer här.
Rekommendationerna är att städa perennrabatter på våren, att det är då man klipper ner och snyggar till inför den nya växtsäsongen. Fördelarna med att klippa ner på våren är många. Vissna växtdelar, löv och annat trädgårdsskrufs ger skydd åt såväl perennerna som viktiga småkryp och djur. Fröställningar som står kvar ger mat åt fåglar, och en del ger fina siluetter hela vintern.
Vi hoppas att allt fler kan se det fina i att trädgården får vara lite rufsig över vintern och till och med en bit in på vårkanten, och tänka på all den nytta och biologiska mångfald som finns där i.
Att klippa ner perennerna på vårvintern är rekommenderat i de allra flesta fall. Perennerna skyddas under vintern av de vissna växtdelarna och småkryp får skydd, gömmor och mat.
Perenner med ihåliga stammar eller strån, som prydnadsgräs, övervintrar bättre om de klipps först på våren. Om klippta stumpar lämnas på hösten riskerar fukt att ta sig in och skada rötterna under vintern, antingen för att de ruttnar eller fryser sönder.
Med ovan sagt betyder det inte att det inte går att klippa på hösten. Enligt äldre traditioner är det nog till och med vanligare att man gör en rejäl höststädning där man klipper och räfsar för att trädgården ska vintra in prydligt. Och de flesta perenner är tåliga nog att klara det, så länge man inte har utmanat övervintringsförmågan med att plantera känsligare sorter.
Om man har många rabatter kan klippa ner på hösten kännas nödvändigt för att man ska hinna med utan att det hopar sig med trädgårdsarbete på våren. Av samma anledning kan man se att perenner klipps ner i offentliga miljöer där man har mycket yta att sköta.
Ett schysst sätt att höststäda är att låta klippet från perennerna ligga kvar i rabatterna. Då får man ett skyddande lager på ett helt naturligt sätt, och jorden och småkryp kommer må gott över vintern under sitt täcke.
En del perenner drabbas vissa år av svampsjukdomar som kan övervintra, i dessa fall är det bäst att klippa bort sjuka växtdelar. Det kan vara bladfläcksjuka och mjöldagg. En del sorter är mer mottagliga än andra och med tiden lär man sig sin egen trädgård och kan hålla extra koll på dem som kan ha tendens att bli sjuka.
Pioner ger fina höstfärger. Piongråmögel kan motverkas genom att plantan klipps ner på hösten. Släng alltid sjukt växtmaterial i brännbart.
Enstaka arter kan i regel alltid vara bra att klippa ner på hösten för att förebygga sjukdomar. Till exempel pioner som kan få piongråmögel och stockrosor som får rost. När det gäller stockrosrost är det viktigt att plocka bort alla växtdelar både på plantan och marken på hösten. Sjuka växtdelar ska alltid slängas i brännbart.
Perenner kan man plantera hela säsongen men idag är det vanligt att den mesta planteringen sker på våren. Det är inte så konstigt då vi efter långa vintermånader längtar efter att få sticka fingrarna i jorden. Men faktiskt är hösten också en riktigt bra tid för plantering av perenner!
Nästan alla växters behov för bra etablering stämmer bäst överens med hösten. I svalt och fuktigt väder slipper växterna kämpa för sin överlevnad, och kan fokusera all energi på det vi vill att de ska göra – bilda mycket nya rötter.
En perenn som planteras på sensommaren eller hösten får särskilt lång tid på sig att anpassa sig till sin nya växtplats innan nästa sommar kommer med värme och torka. Även om tillväxten ovan jord saktar in så är rötterna aktiva och växer så länge jordtemperaturen tillåter.
När är det då dags för höstplantering? En tumregel är att man kan plantera fram till frosten. I vårt långa land är det stora skillnader givetvis när årstiderna skiftar. September, oktober och till och med november för södraste Sverige är höstplanteringsmånader.
Många butiker har fortfarande fullt med växter på hösten, om inte be din handelsträdgård att beställa hem det du önskar. Flera perenner är stora och man kan se dess blad, form eller blommor till skillnad mot på våren när de precis har vaknat. Det är lättare att få inspiration när man ser färger och blommor i verkligheten.
Vår- och sommarblommande perenner har förstås haft sin vackraste tid, men att själva plantan inte är så snygg är inga problem så länge rötterna är bra. Kolla gärna rötterna lite extra genom att vända försiktigt på krukan och titta underifrån.
Senare på säsongen har en del trädgårdsbutiker höstrea på plantor som de vill sälja ut innan vintern, vilket kan ge tillfälle att fynda om man är observant på rötterna.
Ta hjälp av sökfunktionen Perenner A-Ö innan du gör dina inköp. Du kan enkelt söka bland perenner och filtrera efter dina önskemål!
Läs mer om planering, plantering och skötsel av perenner här!
Ett riktigt bra tips till dig som vill ta det lugnt på sommaren, men inte släppa trädgården helt, är att drömma och planera. Det går ju nämligen utmärkt att göra från hängmattan eller solstolen!
Bläddra i böcker, tidningar och skanna av sociala medier för inspiration. Är man lite pysslig kan man klippa och klistra collage för att spara sina ideér.
Lär om ståndorten, vikten av att välja rätt perenner till rätt plats och jord. Få råd av en trädgårdsdesigner om färgernas betydelse i perennrabatten, perennernas variation i former, planteringsmönster och hur man kombinerar för att få det slutresultat som du önskar. Här finns mycket matnyttigt i bild och text!
Det finns en ormbunke för varje hemträdgård med tanke på den stora variation som finns i storlek, färg och form. De trivs främst i skuggigare miljöer och kan med fördel kombineras med andra lundvänliga växter som treblad, nävor, krypflox och olika slags sippor.
Ormbunkar är användbara för skuggiga delar av trädgården där de tillför elegans och struktur för att framhäva storbladiga växter. Men ormbunkar är så mycket mer. I takt med att vi önskar oss lite mer vild stil i rabatter är ormbunkarna ovärderliga. Även i mer soligt läge med vandrande skugga kan en starkväxande sort som Dryopters filix-mas, träjon, växa bra bland brunnäva och andra nävor.
Dryopters filix-mas kan växa fint i vandrande skugga eller sol om tillgången på fukt är tillräcklig under etableringen, när den väl är etablerad är den mer torktålig. I denna rabatt växer ormbunke tillsammans med försommarblommande blågull och löjtnantshjärta.
De fungerar också oväntat bra att ha i stora krukor eller urnor. Här är det ett extra mervärde om de dessutom är vintergröna som flera arter av Dryopteris och Polystichum är.
Träjon och bronsbräken kan hålla sig vackert gröna i lite skyddade lägen under milda vintrar.
Ormbunkar är fina i krukor och extra värdefulla blir de om de dessutom är vintergröna, som Polystichum setiferum.
Även om flertalet ormbunkar är helgröna finns det många olika bladformer som skapar liv. Onoclea sensibilis, pärlbräken, är ett exempel på en tålig och härdig sort som har ett vackert livfullt bladverk som inte är helt traditionellt bland ormbunkar. För mer färg i grönskan är Athyrium niponicum ’Pictum’, regnbågsbräken, ett exotiskt och iögonfallande inslag med sina metallglänsande blad i silver och purpur. En varmare färgskala ger blodbräken Dryopteris erythrosora med brunorangegröna toner, men den kan vara lite känslig att övervintra och behöva vintertäckas där det är kallare.
Onoclea sensibilis
Dryopteris erythrosora
I takt med att vi vill ha grönska men inte för intensiv skötselplan fungerar ormbunkar tillsammans med marktäckare som myskmadra, sockblommor samt pioner i en grön oas som passar bra i både en mer gammaldags romantisk trädgårds, i sommarstugans naturtomt eller i offentliga rum. Eller varför inte med vårens primör ramslök?
En rabatt där Dryopteris filix-mas, träjon, växer på höjden med myskmadra och sockblomma som marktäckare ger tät grönska som är lätt att sköta om. En sådan här rabatt passar lika bra i en gammaldags romantisk trädgård, vid sommarstugans naturtomt eller i offentliga rum.
Till sist har vi den vanligt förekommande Matteuccia struthiopteris, strutbräken, som finns vild i Sverige och är känd för att sprida sig lätt. Med sin växtvillighet passar den bäst i bakkanten av rabatter eller på extensiva platser där den skapar en djungelkänsla.
Matteuccia struthiopteris är vanligt förekommande i naturen men finns även att köpa och passar i trädgården. Den är dock benägen att sprida sig och passar därför bäst där den tillåts ta plats. Som här i lundmiljö under buskar och träd. På våren ger strutbräken skir grönska och är fin tillsammans med ramslökens vita blommor, vårblommande perenner och tulpaner.
Vatten är redan en bristvara på många platser och vi måste alla tänka på hur vi använder det. Genom att vattna klokt kan varje trädgård spara många liter, och det behöver inte vara särskilt krångligt.
Etablerade perenner som står i sin rätta ståndort ska i normala fall klara sig utan vattning. Äldre plantor kan påverkas av långvarig torka men de återhämtar sig när det blir naturligt bättre förhållanden.
Om man har perenner som slokar ofta är de planterade i ett för torrt läge för dem, och man bör byta till sorter som är mer tåliga mot torka. I Perenner A-Ö kan man söka efter torktåliga sorter, filtrera på torr under jordmån.
Samla på regnvatten i tunnor, baljor och andra kärl. En utkastare är enkel att montera på stuprör och kan fånga upp mycket vatten. Man kan också spara på spillvatten från kök och badrum. Ha till exempel en balja i diskhon, handfatet och duschen så försvinner inte överskottsvattnet ner i avloppet. Med en vattenkanna eller hink nära till hands på köksbänken är det lätt att hälla över vatten där istället för ner i vasken. Använd miljömärkta disk- och tvättprodukter så går det fint att använda vattnet till växterna.
Regnvatten tunna vid stuprör med utkastare samlar mycket vatten. Tänk på att alltid ha lock för säkerhetsskull.
Vattna helst på morgonen, då kommer vattnet mest till nytta för växterna, samt att det torkar upp på ytan under dagen vilket missgynnar sniglar och svampsjukdomar. Undvik att vattna mitt på dagen när det är soligt, då avdunstar mycket vatten och går till spillo på så sätt. Att vattna när det regnar är optimalt, ett stilla regn fuktar upp jordens yta och gör att både avrinning och avdunstning är minimal.
Vattenspridare är bekvämt men det slösar mycket vatten. Om det ändå behöver användas så gör det inte mitt på dagen i sol eller när det blåser. Rikta spridaren så vattnet verkligen kommer dit det ska. Enstaka plantor och små rabatter är bäst att vattna med vattenkanna eller slang.
Täckt jord håller fukten betydligt längre än bar jord. Se till att dina perennrabatter är täta, man kan använda marktäckare i botten och under högre perenner. Att täcka marken med gamla växtdelar, löv, gräsklipp eller kompost förhindrar också uttorkning.
I skydd av träd och buskar kan man skapa sin egna skogslund. Ta inspiration från naturen och välj skuggtåliga perenner som passar odlingsförutsättningarna som gäller för platsen så som jordtyp och vattentillgång. Generellt trivs klassiska lundväxter i en mullrik och fuktighetshållande jord, men det finns även alternativ för lite torrare skugglägen.
I denna skugglund kan man sitta i lugn och ro, som i ett lite hemligt rum där man är omgiven av frodig grönska. Blomningen är sparsam, det är grönt som spelar huvudrollen med funkia, hasselört, ormbunkar, japansk starr, penningblad med flera. De blommande inslagen består av vit skogsaster, ormöga, höstsilverax och gillenia. Bland allt det gröna sticker det mörka ormskägget och den nästan svarta violen ut som tuffare inslag i det ljuva.
I rummet finns en cirkel täckt av pinjebark där man kan möblera med en bekväm sittgrupp. Här vistas man gärna under varma perioder då man behöver svalkande skugga.
Hasselört, Asarum europaeum
Japansk starr, Carex morrowi ’Ice Dance’
Liljekonvalj, Convallaria majalis
Penningblad, Lysimachia nummularia
Blomsterfunkia, Hosta ’Francee’
Vit skogsaster, Eurybia divaricata
Trebladspira, Gillenia trifoliata
Höstsilverax, Actaea simplex ’Brunette’
Strutbräken, Matteuccia struthiopteris
Bukettviol, Viola ’Molly Sanderson’
Ormöga, Omphalodes verna
Daggfunkia, Hosta sieboldiana ’Great Expectations’
Mörkt ormskägg, Ophiopogon planiscapus ’Nigrescens’
Gemensamt för torktåliga växter är att naturen har gett dem strategier att klara växtplatser där vatten ofta saknas. Det kan vara stora rotsystem eller förmågan att lagra vatten i rötter, stammar och blad. Det kan vara små, smala blad som inte värms upp så snabbt, eller hårda, tjocka blad med vaxartad yta som hindrar avdunstning. Och en del har håriga, grå eller silvriga blad. Håren håller kvar fukten och minskar avdunstningen, silverskimrande blad reflekterar bort solljuset.
I trädgårdssammanhang är de torktåliga växterna ständigt aktuella för att skapa hållbara planteringar, som inte kräver extra bevattning vid torrt väder.
Perenner behöver alltid vattnas vid nyplantering så rötterna får bra kontakt med jorden. Även sorter som tål torka bör vattnas regelbundet under första säsongen och eventuellt även andra, om det är väldigt torrt. Vattna rikligt och mer sällan så det blir genomblött en bit ner i jorden, då söker sig rötterna neråt och plantan etablerar sig bra.
Det finns många fina perenner för torra lägen. Här nedan har vi valt ut ett gäng av blommande perenner som vi gillar i den torra rabatten. De blommar bra, är lättskötta och friska. Flera av dem har även blommor som pollinerare gillar.
Använd växtsökfunktionen Perenner A-Ö för att hitta fler torktåliga perenner.
Röllika, Achillea
Prydnadslök, Allium
Ulleternell, Anaphalis triplinervis
Strandtrift, Armeria maritima
Vitmalört, Artemisia ludoviciana ’Silver Queen’
Stenkyndel, Calamintha nepeta
Dianthus, nejlika
Kärleksört, Hylotelephium
Höstöga, Coreopsis vert. ’Zagreb’
Lavendel, Lavandula angustifolia
Åkervädd, Knautia arvensis
Trädgårdsiris, Iris Germanica-Gr.
Blodnäva, Geranium sanguineum
Praktmartorn, rysk martorn, Eryngium
Flerårig pipört, Centranthus ruber
Backtimjan, purpurtimjan, Thymus
Trädgårdsgamander, Teucrium lucidrys
Kryddsalvia, Salvia officinalis
Kantnepeta, Nepeta faassenii
Stäppsalvia, Salvia nemorosa
Gul lejonsvans, Phlomis russeliana
Kungsmynta, Origanum vulgare
Perovskia
Prästkrage, Leucanthemum vulgare
Pionen verkar aldrig gå ur tiden. Lika charmig som den var i mormorsträdgården, lika hemma är pionen i den moderna rabatten. Den är tålig, lättskött, härdig och förlåtande då den kan glömmas bort i flera år men stå kvar med livsglädjen i behåll.
Pioner bjuder på en underbar mångfald och det är ett kärt problem att man lätt blir villrådig när man ska välja bland alla olika sorter.
Luktpioner i olika rosa nyanser är fint tillsammans i rabatten.
Luktpion, Paeonia lactiflora, har funnits i Kina i flera tusen år som viktig medicinalväxt. I Kinas trädgårdskultur jämställs pionen med poesi och musik och den har genom tiden varit ett tecken på rikedom, men även i nutidshistorien står pion för välstånd och lycka. När luktpionen kom till Europa på 1800-talet var det få som kunde motstå dess skönhet och underbara doft. Genast satte förädlare igång att ta fram nya sorter och man strävade efter större, fluffigare och mer doftande blommor.
När luktpionen ännu ansågs extra exklusiv planterades den ofta som en solitär och placerades gärna framför huset där den syntes allra bäst. I dagens trädgårdstrender finns mycket få regler vad gäller design, tycke och smak. Pion passar i alla trädgårdsstilar och av luktpion finns det tusentals olika sorter. Men alla luktar inte bra. En del har en frän doft, andra doftar väldigt svagt och en del saknar doft helt.
Två sorter med god doft, ’Sarah Bernardt’ och ’White Wings’:
’Sarah Bernardt’
’White Wings’
Bondpion, Paeonia festiva, var en av de första perennerna som odlades i Sverige bara för att den var vacker. Från början återfanns bondpionen främst i de finaste trädgårdarna. Men i takt med att bondpionens popularitet ökade och planterades i var och varannans trädgård gick de rika över till de dyrare luktpionerna. Men det är ingen tvekan om att bondpion tillhör en av våra allra käraste och mest klassiska perenner. Och idag är den lika efterfrågad som sin ädlare släkting!
Ingen pion skäms för sig och allra minst de med blossande röda blommor. Den dubbla röda bondpionen, Paeonia festiva ’Rubra Plena’ är enligt tradition för många den mest klassiska av alla pioner. Bondpion finns även i rosa och vitt. Räknar man också med luktpioner bjuder pioner på en färgskala som sträcker sig från mörkaste rött till rosa, vitt och nyanser av gult, lila och cerise.
Pioner har en mängd goda vänner i rabatten. De mest klassiska är förstås andra mormorsperenner som akleja, iris och löjtnantshjärta. På våren är pionens röda skott fina tillsammans med låga tidiga perenner som ormöga, myskmadra och skuggbräcka. När pionerna blommar är de omkring 60-80 cm höga och passar då bra ihop med höga perenner som riddarsporre, fingerborgsblomma och jätteprästkrage. För att inte pionrabatten ska vara blomlös under sensommaren kan stadiga perenner som rosenflockel, solhatt, höstflox och kransveronika matcha pionens kraftiga bladverk. Och för att lämna det mest traditionella är prydnadsgräs, funkia och ormbunkar fina grannar.
Pioner är fina långt innan blommorna slår ut, dess röda skott och
glansiga bladverk pryder sin plats i rabatten.
Pioner i klassisk perennrabatt. Blanda gärna pioner som har olika färg och blomtid, här finns röda, vita och rosa.
Luktpion av sorten ’Festiva Maxima’. En stor pion blir som en solitär i rabatten tillsammans med mindre blommor.
Det är också underbart vackert att plantera pioner tillsammans med varandra och då gärna sorter med olika blomtid eftersom varje enskild planta blommar förhållandevis kort. De första pionerna slår ut innan midsommar och sedan blommar olika sorter till och med mitten av juli. Pioner har den goda smaken att vissna med äran i behåll. När blomman är fullt utslagen faller kronbladen av några i taget och därefter dekoreras plantan av tjusiga frökapslar.
Pioner föredrar sol, men halvskugga delar av dagen kan förlänga blomningen. De önskar näringsrik, ler- och kalkhaltig jord och det är viktigt med väldränerad växtplats då jordstammarna annars kan ruttna.
Ett lite skuggigare läge kan förlänga blomningen, placera därför gärna pioner på olika ställen i trädgården för en längre blomperiod.
För lyckad plantering ska jorden grävas lucker en halvmeter ner men rötterna ska sättas grunt och skottanlagen ska bara vara 5-7 cm under jordytan. En pion vill ha gott om svängrum och inte stå för nära träd eller buskar som kan stjäla sol, näring eller vatten. Pioner emellan kan stå på omkring en halv meters avstånd till varandra.
En pion vill gärna stå i fred och om den är frodig och blommar rikligt behöver den varken delas eller flyttas. Men visst går det att flytta på dem och det kan vara nödvändigt om de inte längre blommar. Pioner ska flyttas på hösten och inte omplanteras djupare än de stod innan. Plantor som är mer än tre år gamla bör alltid delas vid en flytt. Ge extra gödsel vid plantering så får de en god start.
Pioner är tåliga, lättskötta och härdiga perenner. De är vackra och med livskraft som gör att de kan glömmas bort i flera år och stå kvar som det enda beviset på en igenvuxen rabatt. Här nedan kommer lite hjälp på vägen för hur du lyckas med pioner i din trädgård!
Av pioner finns det örtartade, vilka är vanligast, och vedartade så kallade buskpioner, här menar vi de örtartade.