Växtporträtt – Vårvinterns drottning i sovande trädgårdar
Julrosens, Helleborus niger, historia i Sverige är gammal. Den är känd redan från medeltiden men de första säkra fynden av att den har odlats i landet är från 1600-talet. Det svenska namnet julros fick den dock inte förrän på 1900-talet, tidigare kallade man den bland annat för nysört.
Julros är ett släkte på drygt 20 arter som hör hemma i Europa och Västasien. I Sverige är det bara den grönblommande klockjulrosen, Helleborus foetidus, som finns naturligt förvildad. Julrosens naturliga växtplats är vanligen lövskogar och i buskage, men man kan också hitta dem i steniga gräspartier. Vi är många som planterar julrosor i trädgården för att njuta av dess blommor under vinter och vår.
Julrosor upplevs som exklusiva, och visst är det vackra som pryder trädgården när så mycket annat ännu vilar. Här är en rosa fräknig hybridjulros av sorten ’Pink Lady’.
Exklusiv men tacksam
För att vara en så exklusiv perenn är julros förvånansvärt tacksam och lätt att odla. Det viktigaste för välmående och friska plantor är väldränerad jord. De tycker inte om att bli stående i vatten, då kan blomningen utebli och i sämsta fall ruttnar plantan. Om jorden är för blöt blir julrosor dessutom mer mottagliga för svampsjukdomar. De flesta sorter trivs bäst i djup, kalkhaltig och mullrik jord. Lerjordar kan lättas upp med kompost eller barkmull och sandiga jordar kan man tillföra vanlig trädgårdsjord på påse. Julrosor älskar näring och man kan gärna spara äggskal och lägga ut som ett stärkande tillskott.
Den bästa växtplatsen för julros är halvskugga, men det går även bra i sol om man är noggrann med att inte låta den torka ut under sommaren. I naturen där den växer under lövfällande träd har den ganska soligt under vår och höst och lätt skugga under sommaren. Förutom träd och buskar kan även andra perenner skydda mot solen. Julrosor bildar knölliknade rotklumpar som växer relativt sakta och plantorna tycker inte om att delas utan vill stå ostörda. Även om julrosen ser läcker ut är det ingen perenn som man ska smaka på då den innehåller ett ämne som är giftigt i för stor mängd.
I lunden eller rabatten tillsammans med andra
Julrosor kommer i allra högsta grad till sin rätt när de växer som ett flor under lövfällande träd och buskar eller i ljusa lundmiljöer. Extra tjusiga grannar på naturlika platser är perenner som gullviva, rosenplister, nunneört och ormbunkar. Av vårlök är krokus och snödroppar lysande vänner. Julrosen är också fin i gräsmattan eller rabatt. Och då kan man gärna placera dem nära huset så man kan se dem från fönstret eller vid entrén där man ofta går. Blommande julrosor ger mycket glädje till en i övrigt vinterbrun trädgård. I rabatten är en bra kombination julros, vårblommande lökväxter och jättedaggkåpa eller funkia som är bra på att gömma nervissnande blad.
Klockjulros odlas inte bara för sina gröna blommor som piggar upp i trötta trädgårdar. Den har även ett mycket dekorativt bladverk som är snyggt såväl i naturlika miljöer som i rabatten. Här syns Helleborus foetidus ’Wester Flisk’.
Mångfald och sortrikedom
Julrosor bjuder på ett färgspektra från grönt och vitt till gult, rosa, rött och violett. Blommorna kan också vara fläckiga och de kan ha olika former som anemon- eller klockform, och de kan vara enkla, halvfyllda eller fyllda. Den mest klassiska är den lysande vita arten Helleborus niger, som också är den med bäst övervintringsförmåga. Den så kallade vanliga vita julrosen blommar tidigt, ofta redan till jul. De sirliga blommorna vågar trotsa kyla och snö, men vid riktigt kalla temperaturer får man gärna täcka med granris för att öka chansen till tidig blom.
Det finns många hybridsorter i vackra varianter med stora blommor i nyanser från grönt och vitt till blått och allra mörkaste purpur. I handeln hittar man dessa under namnet hybridjulros eller orientalishybrid och det latinska namnet är Helleborus hybridus (orientalis). De blommar lite senare vilket förlänger säsongen för julrosor, så det är en god idé att blanda arter för större blomsterglädje. Hybridjulrosor övervintrar bra och kan odlas i norr där snötäcket lägger sig som skydd för det vintergröna bladverket. Hybridsorterna önskar helst samma växtförutsättningar som andra julrosor men är de sorter som är enklast att lyckas med.