Kransveronika, Veronicastrum virginicum
Kransveronika – gammal trädgårdsväxt som blivit ny trend. Har en underbar sensommarblomning, frisk grönska och makalös dragningskraft på fjärilar. Hos kransveronikan, Veronicastrum virginicum, förenas det finstämt behagliga med starka former och reslighet. Det här är en växt vars ganska bestämda, upprätta växtsätt ger höjd och struktur i rabatten. Men de ljuvliga blomaxen i milda färger får ändå det mjuka att dominera i intrycket av kransveronikan.
Kransveronikan är inte bara vacker och lättplacerad, den är också en lättodlad perenn. Den kan stå i många år på samma växtplats utan omplantering, stjälkarna är så stabila att de trots höjden inte behöver bindas upp och bladverket håller sig fräscht och fint även i täta planteringar. Blomningstiden är lång, från juli till september. Då är kransveronikan praktfull, med bin och fjärilar i mängd runt blommorna. De vissnar vackert och pryder sin plats även som överblommade. Bäst mår kransveronikan på en solig eller halvskuggig växtplats. Den trivs i näringsrik jord som kan vara allt från medelfuktig till riktigt fuktig. En och annan torr period går också bra. Det finns kransveronika som blommar i vitt och i flera olika nyanser av rosa och violett. Blommorna är små och sitter tätt, tätt i slanka ax. Blomstjälken är förgrenad och i synnerhet mittaxet kan bli fantastiskt långt och praktfullt. Beroende på sort blir plantorna från en till närmare två meter höga. Vanliga sorter är till exempel den vitblommande ’Album’, den ljust rosa ’Pink Glow’, blåviolett ’Lavendelturm’ och violett ’Fascination’. Bladen sitter i kransar på olika nivåer utmed stjälken, något som gett kransveronikan dess namn.
Amerikanskt ursprung
Kransveronika är en nordamerikansk växt som funnits i skandinaviska trädgårdar sedan 1800-talet. I äldre litteratur kan man hitta den under tidigare vetenskapliga namn som Veronica virginica och Leptandra virginica. Periodvis har kransveronikan hamnat lite i skymundan, men den senaste tioårsperioden har den fått ny och välförtjänt uppmärksamhet. Bland annat planterades fem olika sorter av kransveronika i Piet Oudolfs mästerliga rabatter i Drömparken i Enköping år 1996. Det och andra projekt i offentlig miljö har medverkat till att fler trädgårdsentusiaster fått upp ögonen för de milda färgerna, det fina växtsättet och det fräscha, mörkgröna bladverket. Långt innan någon använde kransveronika som prydnadsväxt nyttjades den som medicinalväxt av nordamerikanska indianer. En dekokt av roten användes som laxerande medel, men även som kur mot bland annat feber, magsmärta, svimning och njursten. Till och med kärlekssorg ansågs kransveronika kunna få bukt med. Fast till sådana stordåd krävdes en särskilt koncentrerad dekokt.
Källa: Perennagruppen