Riddarsporre, Delphinium

Växtporträtt – En traditionell uppstickare!

Riddarsporre är en storslagen klassiker i den traditionella perennrabatten, det är en uppstickare som kräver uppmärksamhet och beundran. Delphinium är en gammeldags perenn som har förädlats ända sedan tidigt 1800-tal av entusiaster som samlat in vilda arter från olika delar av världen. De sorter som finns i handeln idag är ett resultat av fortsatta korsningar.

Delphinium 'Blue Bird'

Trädgårdsriddarsporre av sorten ‘Blue Bird’ är en av de högresta med sina 150 cm. Jättelika blomspiror i en klarblå färg som man inte hittar hos många andra perenner.

Riddarsporre har sin givna plats i mormorsträdgården tillsammans med andra mormorsperenner som pioner, vallmo, prästkragar och höstaster. Men den är också lika fin och användbar i mer moderna trädgårdar. Det är inte konstigt att riddarsporre har hållit sig populär sedan två decennier bakåt, då de vid gynnsamma förhållanden blir långlivade, blommar i ögonhöjd mellan juni och augusti, och kan anta en blå färgton sällan sedd bland perenner.

Att finna rätt plats

Riddarsporre vill ha soligt, näringsrikt och väldränerat. Om den ges rätt förutsättningar belönas man med en härdig och frisk perenn som blommar med upp till två meter höga stänglar i en varierande färgskala från vitt till mörkblått, violett och rosa. Riddarsporre bör placeras hyfsat fritt från blåst eftersom de ståtliga men tyvärr ganska veka stänglarna annars lätt bryts av. Goda kompisar till riddarsporre kan gärna vara stabila som stöttar upp när riddarsporren står i full blom. Riddarsporre behöver i regel bindas upp och de högsta sorterna måste man tänka på att binda även långt upp stängeln för att undvika att de viker sig och går av ovanför.

Genom att klippa ner riddarsporren efter första blomningen gynnar man höstblomning. Riddarsporre drabbas lätt av mjöldagg om den inte får rätt växtförhållande från början, men är i övrigt en relativt problemfri perenn som gillas av bin. Den är giftig och undviks därför ofta i offentliga planteringar.

Förenade vi stå!

Riddarsporre används oftast för sina höga blomställningars skull, men är en mycket bra perenn att använda i kompositioner även för det djupt flikiga bladverkets skull. Redan på våren har riddarporre ett prydnadsvärde då dess bladverk börjar ta plats i rabatten. I början av säsongen är riddarsporre utmärkt tillsammans med vårlökar som tulpan och narcisser, samt vallmo och vivor. Den är bra på att dölja nedvissnande blad efter att de tidiga växternas blomtid gått mot sitt slut.

Riddarsporre ger ett sirligare intryck innan den hunnit slå ut i sin fulla blomprakt.

Riddarsporre ger ett sirligare intryck innan den hunnit slå ut i sin fulla blomprakt.

Längre fram på säsongen ger riddarsporre höjd åt rabatter med sin resliga hållning. Riddarsporre kan också placeras framför plank eller fasadvägg för att mjuka upp former. I ”mormorsrabatten” är den ett måste och då får man gärna ösa på med olika sorter i varierande färg. Den passar dessutom utmärkt till snitt och torkning.

Växtporträtt riddarsporre Delphinium

Riddarsporre har ett vackert utseende både i blad och blomma vilket i sig gör den högst odlingsvärd. En klassisk och omtyckt kombination är riddarsporre och rosor. Här syns den högresta sorten ‘Galahad’ tillsammans med ljust aprikosfärgade rosor mot en fond av mycket grönt.

En mycket vanlig kombination till riddarsporre är att låta buskrosor agera stöd under högsommaren. För ett luftigare och lite mer ovanligt utseende på en kombination med riddarsporre rekommenderas blodtopp och olika sorters gräs som förhöjer och medför en lite vildare känsla än vad man klassiskt använder riddarsporre till. Blodtoppen kan dessutom ge extra välbehövligt stöd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *