Backsippa, Pulsatilla vulgaris

Växtporträtt – Rar perenn först ut!

Redan i mitten av april tittar den ljuva lilla backsippan fram i södra Sverige för att därefter sprida sin blomning norrut genom landet. Pulsatilla vulgaris är en härdig, mycket långlivad och gammal perenn. Så tidigt som på 1600-talet nämns backsippa i svensk litteratur.

Växtporträtt backsippa pulsatilla vulgaris

Backsippa, Pulsatilla vulgaris, är vanlig i våra trädgårdar men sällsynt i naturen. Numera är den vildväxande backsippan fridlyst.

En fridlyst vildväxande perenn och omtyckt trädgårdsväxt

Backsippan har med sina stora blommor blivit välkänd som odlad perenn och en vårblomma som uppskattas i trädgårdar. I södra och mellersta landet växer backsippa vilt i numera mycket sparsamt antal. Backsippans latinska artnamn vulgaris betyder vanlig, och det var betydligt vanligare förr att man stötte på vilda exemplar. Nu är backsippan istället fridlyst med en mer osäker framtid, varav man aldrig bör plocka backsippa om man har turen att träffa på den i naturen!

Som namnet antyder trivs backsippa bäst på sandiga sluttningar. Den växer också på torra, kalkrika hedmarker och i trädgården passar backsippa utmärkt i sten- och gruspartier då den gärna står i solen. Backsippor blir omkring 20 cm höga men är i sin lilla storlek ganska robusta i växtsättet. I planteringar är backsippa en stillsam perenn som på grund av sin känsliga pålrot bör flyttas med stor försiktighet och inte delas. Backsippa tycker om öppna platser och klarar inte konkurrens från alltför kraftigväxande grannar.

I rabatten är backsippa fin tillsammans med andra vårperenner som gullviva, ormöga och gulltörel. Det är också snyggt att kombinera backsippa tillsamman med vårälväxing, silverhavre och andra gräs som har den mer naturliga looken.

Växtporträtt backsippa pulsatilla vulgaris

Backsippa är effektfull i planteringar även efter dess blomning. Eftersom backsippa kan växa torrt är det en bra perenn för till exempel takplanteringar. Här syns den på köpcentrat Emporias tak i Malmö tillsammans med randgräs, kantnepeta, silverarv och låga sedum.

Naturligt blåviolett och fina fröställningar

Den vildväxande backsippan är blåviolett men i handeln finns det namnsorter även i olika röda och vita färger. Dess stora klockformade blommor sitter en och en och så fort snön smält undan tittar de fram. Blommorna växer först upprätt för att tydligt visa upp sin rikliga mängd med gula ståndare. I princip hela växten är silverhårig vilket gör att den får ett mjukt och skimrande utseende. De djupt finflikiga bladen bildar läckra rosetter vid marken.

Efterhand nickar blomman och börjar bilda fröställningar som ger backsippan ett helt nytt uttryck som inte är att förringa. De ovanligt vackra och lite fräcka fröställningarna är som en silvrig, rufsig plym och på den runda frukten sitter fjäderlika frön som sprids med vinden.

Växtporträtt backsippa pulsatilla vulgaris

Backsippans fröställningar har ett högt prydnadsvärde! Efter att den har blommat med stora klockformade blommor i violett, rött, eller vitt får den ett helt annat utseende som inte är att förringa.

Eftersom backsippan inte bör delas förökas den bäst genom frö eller nya plantor från handelsträdgården. För lyckad frösådd bör man så färska frön i juni-juli ganska direkt efter att de mognat. Genom att så i kruka har man bra koll på utvecklingen till dess att plantorna sätts ut nästa vår. Ha tålamod med sådden för fröna gror långsamt och först efter att det utstått en tid av kyla.

Giftig medicin

Förr i tiden användes backsippa i läkemedel mot bland annat kikhosta och för att lindra förlamning, blindhet och depression. När backsippan är färsk är dock alla växtdelar giftiga och i för stora doser kan den orsaka magbesvär och växtsaften kan ge hudirritation. Inom naturmedicin finns idag extrakt av den färska växten som tas vid till exempel menstruationsbesvär, kärlkramp och njurproblem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *